Lördag och förbannad

Äntligen! Nu känns det att travsäsongen börjar på allvar. Har nyss tittat på finalen till Olympiatravet och vilket lopp! Det är härligt att se när dom stora kanonerna börjar röra på sig. Alla vi som håller på med det här drömmer givetvis om att få vara med i såna sammanhang.

Själv har jag följt loppet hemma i soffan. Katharina var här i morse och tog hand om stallet. Det är verkligen härligt att ibland slippa göra det själv. Självklart vaknar jag vid samma tid som vanligt men just känslan av att kunna ligga kvar en lite extra stund i sängen är inte fel. Har ägnat dagen åt pappersarbete, träning och lite annat. Det där med träningen har jag inte riktigt skött på slutet och det känns i mitt opererade knä. Jag gör väldigt lätt illa mig då knät är instabilt. Men nu är jag riktigt på gång på den fronten.

Ikväll ska jag för ovanlighetens skull bege mig in till Östersund. Ska ut och äta med ett par goda vänner och det ser jag fram emot.

Jag brukar aldrig svära. Eller det är absolut inte sant, jag svär som en bortsbindare.... Men jag brukar inte svära när jag skriver.... Men nu kan jag inte låta bli. För tidigare i veckan så blev jag jävligt förbannad! Anledningen är självklart den artikel som ÖP hade om att travhästar far illa. Hela "nyheten" (undersökningen det hänvisades till var från 2009......) gick ut på att vi plågar våra hästar för att nå resultat. Det kändes fruktansvärt att läsa detta och jag tycker det är en angrepp på hela den yrkeskår som jag tillhör. Jag tog väldigt illa vid mig av det hela då jag anser att det ger en totalt felaktig bild. Dom flesta av oss (självklart finns det undantag som inom allt annat) brinner för hästarna. Vi tar hand om dom på det bästa sätt vi kan och ser dom som våra vänner. Och visst, vi vill ha resultat. Men att vi skulle plåga hästarna för att få det faller på sin egen orimlighet. För hästar som inte mår bra presterar inte! Alla som håller på med hästar vet att det går inte tvinga dom till nåt. Jag kan helt uppriktigt säga att jag sköter om mina hästar mycket bättre än jag sköter om mig själv. Dom kommer alltid i första hand! Olle Carlsson uttryckte det så att han själv nästan skulle vilja vara travhäst. Och jag förstår precis hur han tänker. Mina starthästar går, när vädret inte är alltför illa, ute dygnet runt. Dom har halmade ligghallar där dom kan gå in och lägga sig när dom vill. Ett par gånger i veckan är dom ute på lugna skogsturer under sadel och bara myser, och ett par gånger i veckan går dom lite tuffare jobb. Då rör det sig oftast om intervallträning. Uppvärmning 20 min, 15 min hårdare träning och sen nedvarvning. Så i princip så rör det sig om en halvtimme i veckan som dom får jobba lite hårdare. Därmellan blir det mycker pyssel med dom. Borstning, massage, streching osv. Allt för att dom ska må så bra som möjlligt och trivas med livet. Sen blir det väl i genomsnitt ca 15-20 gånger per år som dom är ute och tävlar. Och vill dom ta i och göra sitt bästa i loppen så gör dom det. Vill dom inte så struntar dom i det och det är inget jag kan göra för att tvinga dom. Vi går noga igenom alla hos veterinären med jämna mellanrum för att dom inte ska ha inte nånstans när dom tävlar.

Nu har jag inte gått in på några detaljer om vad allt som artikeln tog upp angående utrustning osv. Min grundmening med det hela hoppas jag ändå att ni förstår. Om vi orsakar hästen lidande så presterar den inte på banan, så enkelt är det. Nu är jag givetvis inte trångsynt och tror att alla travhästar har det bra. Det finns tyvärr en hel del människor som inte skulle få ha lov att träna travhästar. Likaväl som det finns många hundägare som inte borde få ha hund osv. Det som störde mig mest med det hela var att det kändes som att vi alla som håller på med detta är rötägg som plågar hästar för ekonomisk vinning.Känns riktigt trist om det är så människor utanför "travvärlden" ska se på oss.